manung
, e; f. I. monition, admonition, advice :-- Seó monung ðære godcundan árfæstnesse admonitio divinæ pietatis, Bd. 4, 25; S. 599, 24. Ðá sealdon hí strange manunge dant fortia monita, 1, 12; S. 481, 13. Tó onfónne and tó ongitanne ða monunge ðære hálwendan láre ad suscipienda et intelligenda doctrinæ monita salularis, 2, 12; S. 512, 26. II. a claiming or exaction of debt, tribute, &c. :-- Gafules manung exactio, Wrt. Voc. ii. 30, 10. Ic beóde ðæt hý nán man ne brocie mid feós manunge, Chart. Th. 472, 10. III. the place where toll is demanded, the district in which a power of summoning or exacting is exercised :-- Monno sittende æt gæflæs monunge hominem sedentem in teloneo, Mt. Kmbl. Rush. 9, 9. Nemne man on ǽlces geréfan manunge swá fela manna swá man wite ðæt ungelygne sýn, L. Ath. iv. 1; Th. i. 222, 9. Ðæt wé rídan be eallum tó mid ðam geréfan ðe hit on hisæ
þ



